Kollapsen är över, ryktesspridningen har börjat (Ny bloggadress, alltså)

Hastigt och lustigt fick jag för mig att byta WordPress mot Tumblr.
Jag har börjat blogga här istället: http://ryktenomflykten.tumblr.com/

Annonser

Någonting har hänt

Jag kommer nog återuppstå i bloggform snart. Världens mest långsamma kollaps fortsätter. Håll utkik!

Samer, kändisar och mellanstadiebarn

Imorgon har vi pitchning inför klassen. Min grupp har på två veckor tagit fram ett nytt tidningskoncept som vi ska presentera. Tellus heter tidningen, och tanken är att den ska ha en allmänbildande roll bland landets mellanstadieklasser.

Min roll i produktionen har varit att fixa en kändisintervju och skriva en artikel om någon inrikesnyhet. Inrikesnyheten var inte särskilt svår, i veckan har DN skrivit om tvisten mellan samer och markägare i Nordmaling. Jag utgick från den nyheten, skrev om, förenklade språket och lade an ett historiskt perspektiv med samer i fokus. Artikeln kombinerades med en faktaruta om samer, så att kidsen lär sig lite på vägen.

Kändisintervjun var däremot en tuff nöt att knäcka. Darin är upptagen med skivinspelning. Sean Banans pressperson hörde aldrig av sig. Zlatans kontaktuppgifter är lite väl kniviga att hitta. Räddningen kom när Tobbe Trollkarl ringde tillbaka, och det blev en intervju om trollerikonst, Talang 2011 och minnen från skoltiden.

Vackert att ligga med Samuel Fröler

Jag har inte sett Till det som är vackert, en film som fått rätt okej kritik. Däremot har jag sett trailern:

Det räckte.

Tillbaka till vardagen

Jag är lite sen att skylta med det här, men nu är min topplista över 2010 års bästa album uppe på The Goodbye Look. Kolla in här.

Jullovet har varit ganska ångestfyllt, med många tankar om C-uppsatsen med deadline 4 januari. Efter ett jäkla pill med formateringsmallar och grafer som inte vill ligga på rätt plats postade jag den i torsdags eftermiddag, för att inte behöva åka till Kalmar och lämna in allt på plats. Nästnästa vecka börjar uppsatsseminarierna med opponering och examination på kursen. Jag bävar lite grann.

2011 har börjat odramatiskt. (Bortsett från Per Oscarssons spekulativa död och Piratpartiets ledarbyte, men båda händelser får ses som ganska triviala ur mitt individuella perspektiv.) Jag har inga klart utstakade nyårslöften, inga storslagna visioner med året som kommer. Åtminstone inget som kräver det tvivelaktiga epitetet ”nyårslöfte”. Visst skulle jag kunna dra till med något i stil med ”jogga en gång i veckan”, ”ta en bild om dagen hela året” eller ”testa ett nytt narkotikaklassat preparat i månaden”, men det känns bara krystat.

Topplistan dröjer

Jag har svårt att ranka skivåret 2010 bland alla föregående år. Tanken på att försöka analysera om huruvida 2010 var bättre än 2008 ger mig svår huvudbry, därför låter jag bli. Låt oss bara konstatera att 2010 gav oss en mängd bra skivor. Några var rent ljuvliga, andra stod för mer ljumma upplevelser. En hel uppsjö av förfärligt dåliga album såg också dagens ljus i år, men dem försöker vi glömma så gott det går. Nu handlar det om att gå igenom årets skivor, skriva upp, stryka bort, tänka om och till slut komma fram till någon slags sanning. För det ska påpekas direkt; topplistan över 2010 års bästa album är inte huggen i sten. Det finns alltid album som glöms bort, kvalitéer som inte märks förrän efter tjugotalet genomlyssningar och placeringar som plötsligt framstår som felaktiga. Beslutsångesten har ibland nästan kokat över, men efter timmar av funderande och argumenterande tog listan form. Med detta i åtanke är ni redo att ta del av min lista över 2010 års bästa album.

Så löd ett utkast jag skrev häromdagen till The Goodbye Look. Själva inlägget dröjer tyvärr, på grund av problem med layout och annat tjafs. I synnerhet är det webbkodandet som strular för mig. I övrigt är listan klar och placeringarna fixerade. Vill ni ha ledtrådar kan ni ta en titt här.

Den där listan

För ett år sedan var jag en idiot. I mitten av november fick jag en idé om att göra en topplista över 2009 års bästa skivor. Problemet var bara att jag ville lyssna på i princip all någorlunda bra musik som släppts under året, för att kunna välja och vraka från en så bred grund som möjligt. Det slutade med att jag hade 250 olyssnade skivor i Spotify och ett tomt Word-dokument. Jag tröttnade och lade ner hela projektet. I år är jag lite smartare. Jag inser att jag inte kan och vill lyssna på allt. Självklart kommer jag att missa ett par bra skivor, men hellre det än att plöja igenom högar av medelmåttiga alster.

Listor kan vara otroligt intressanta. De kan också vara extremt fantasilösa. Att sammanfatta 2010 års bästa album är lite av varje. Men mest är det kul, annars hade jag aldrig ens försökt mig på uppgiften. Förmodligen publiceras listan på The Goodbye Look någon gång under nästa vecka, så håll utkik!